During the years 1977–1980 60 cases of non-neoplastic chronic exocrine pancreatic disease in dogs were investigated clinically and pathologically. The disorders were clinically divided into pancreatic degenerative atrophy (PDA) and chronic pancreatitis. Fifty dogs had PDA and 45 of them were German shepherd dogs. The PDA cases formed both clinically and pathologically a homogeneous group except for 1 case. All the dogs had maldigestion and protease activity was absent from the faeces. General inanition and highly atrophic pancreas were the most typical macroscopic findings. Histologically the exocrine pancreas contained atypical acinar tissue and mononuclear cell infiltrations. Five of the dogs died spontaneously, 4 of them had intestinal torsion and 1 had paralytic ileus.
There were 10 dogs with chronic pancreatitis. This group was rather heterogeneous both clinically and pathologically. The pancreas was slightly enlarged and the consistency was firm. The histologic picture was one of fibrous tissue proliferation and inflammatory cell infiltrations in the interstitium. The dogs nutritional state as well as faecal protease activity were normal.
Under åren 1977–1980 utfördes en klinisk och patoanatomisk undersökning på 60 hundar med en kronisk sjukdom i bukspottskör-telns exokrina del (med undantag av sjukdom med neoplastiskt Ursprung). Materialet uppdelades kliniskt i två grupper: degenerativ atrofi i bukspottskörteln (PDA) och kronisk inflamation i bukspotts-körteln. Femtio hundar led av PDA och av de&sa var 45 schäfrar. Med undantag av en hund bildade PDA-fallen en både kliniskt och pato-anatomiskt homogen sjukdomsgrupp. Alia hundar led av nialdigestion och proteasaktiviteten i avföringen saknades hos samtliga hundar. De niest typiska makroskopiska förändringarna var en generell inanition, och en i mycket hög grad atrofierad bukspottskörtel. Histologiskt inne-höll den exokrina bukspottskörteln atypisk acinar vävnad med infiltration av mononucleära celler. Fem hundar dog spontant och fyra av dem led av tarmomvridning och en av paralytisk ileus.
Tio hundar led av kronisk inflamation i bukspottskörteln. Denna grupp var både kliniskt och patoanatomiskt tämligen heterogen. Buk-spottskörtlarna var något förstorade och konsistensen var hård. Den histologiska bilden dominerades av fibrotisk proliferation i vävnaden och infiltrering av inflamatoriska celler i mellanvävnaden. Hundarna var av normal vikt och proteasaktiviteten i avföringen var även normal.